8/12/1980

Foto: Michael Ochs Archives/Corbis
Nils Lofgren, vän till Lennon, om sin saknad




'
John Lennon är den bäste vän jag aldrig har mött. The Beatles musik öppnade mitt hjärta och min själ och förvandlade en förvirrad tonårings dystra, otrygga värld till ett vackert och meningsfullt ställe som sprakade av känslor i alla regnbågens färger och utstrålade förhoppningar, drömmar och inspiration, allt inom räckhåll för min mänskliga upplevelseförmåga.
När John ropade 'Help! I need somebody!' förstod jag att vi alla, oavsett vilka gåvor som har förunnats oss, behöver få kärlek, vänskap och medkänsla av varandra, och jag skulle aldrig mer känna mig fullt så ensam längre.
John, tack för att du delade med dig av din själ - jag kommer aldrig mer att känna mig sviken.
'

Nightmare on Eklandagatan

Jag tror

när vi går genom tiden
att allt det bästa inte hänt än

ljug för mig

Kärlek är ett blandband

"

Har du någonsin suttit i en bil på väg genom South Carolina tillsammans med en tjej från Södern när Lynyrd Skynyrds ”Call Me the Breeze” dyker upp på radion? Söndagseftermiddag, solen skiner, rutorna nere, ingenting att skynda tillbaka till? Det hade aldrig jag. Jag var tjugotre. Renée drog upp volymen och började skrika med.

Tja, fram till detta ögonblick hade jag kastat bort hela mitt liv, tänkte jag för mig själv. Alla andra bilar jag någonsin suttit i tjänade bara till att ta mig hit, alla andra vägar jag åkt var bara för att komma hit, alla andra passagerarsäten jag suttit i – jag var på väg hit. Jag kände knappt ens igen tjejen som satt bredvid mig och sjöng med i pianosolot.
Det finns inte en plats i universum där jag hellre skulle vilja befinna mig just nu, tänkte jag. Jag kunde inte räkna platserna jag inte hellre skulle vilja vara på. Jag hade alltid velat se Nya Zeeland, men jag är hellre här. De majestätiska ruinerna i Machu Picchu? Jag är hellre här. Dricka kaffe och se löven falla på en bergsluttning i Cuenca i Spanien? Inte ens nära. Det finns inte ett ställe jag kan tänka mig att befinna mig på, utom just i den här bilen, men den här tjejen, på den här vägen, med den här låten i öronen.
Om hon krossar mitt hjärta – oavsett vilket helvete hon utsätter mig för – kan jag säga att det var värt det på grund av nu. Allt utanför rutorna är suddigt och det enda jag egentligen kan höra är den här tjejens hår som slår i vinden, och om vi kör tillräckligt snabbt, kanske universum tappar bort oss och glömmer bort att placera oss någon annanstans

"

Alla dansar
och jag tänker

Autumn falls

days daze

Come oh summer

come on now
stay all winter with me

5

Kranarna

I threw it all away

floating